Rättsstödsfonden SRSF   ORÄTTFÄRDIGA DOMAR och JUSTITIEMORD

"Allt pekar på att svenska domstolar bryter mot grundlagen och diskriminerar enskilda och företag
i tvister (civilmål) mot advokater och andra rättstjänare/myndighetspersoner"
Klicka på den text som är understruken i färg om du vill se bakomliggande dokument i htm- eller pdf-format!

Forskning och beprövad erfarenhet visar att Sveriges domstolar
regelmässigt favoriserar advokater i tvistemål mot sina f d klienter

Sverige har ett rättsväsen som byggts i fred och frihet under sekler. Det är därför svårt att tro att det faktiskt förekommer återkommande oegentligheter och rättsövergrepp från rättstjänarna själva på grund av vänskapskorruption eller andra orsaker. Att tvivla på detta är som att tvivla på att Tyska statens byråkrater under Adolf Hitler medverkade i judeförföljelser under andra världskriget.
Genom skenbart trovärdiga formuleringar kan domare och beslutsfattare "skriva bort" eller "mörka" ärenden, vars rättmätiga behandling är obekväm för rättstjänarna eller myndigheten själv. Endast vi med självupplevda erfarenheter eller som forskat i saken tycks vara allvarligt bekymrade. Vi har svårt att sova vidare i folkflertalets aningslösa Törnrosa-sömn...

Årligen avgörs tusentals brottmål och tvistemål i Sveriges domstolar. De allra flesta domar kan parterna leva med. Vissa rättsliga avgöranden framstår dock som mer eller mindre obegripliga och oacceptabla för inblandade parter, men även för allmänheten och initierad expertis. Orsakerna är flera. Bristfälliga förundersökningar och rättsutredningar, undermålig processföring av advokater och juridiska biträden samt brister från åklagarsidan men även tidsbrist och missförstånd hos domstolarna är några anledningar. Missriktad kåranda och mer eller mindre ohämmad vänskapskorruption bland den rättstjänande personalen kan vara andra orsaker. För civila tvistemål gäller att det statistiska, genomsnittliga utfallet för alla yrkesgrupper, kunder och leverantörer (med undantag för en viss yrkesgrupp), att kärande- respektive svarandesidan uppnår ett rättegångsresultat på cirka fifty-fifty för framgång eller motgång, i det långa loppet och översiktligt räknat.
    Om man granskar avgjorda domar i civilmål med avseende på de homogena yrkesgrupper som varit svarande i skadeståndsmål finner man dock att den svenska advokatkåren intar en mycket egendomlig och kraftigt favoriserad särställning i den svenska rättsstatistiken vad gäller tvistemål. För fullständighetens skull bör dock framhållas att de advokater som varit svarande i skattemål, brottmål och andra brottsrelaterade rättegångar däremot behandlats på normalt sätt liksom andra medborgare.
    Eftersom man på goda grunder kan uppskatta att åtminstone ett tjugotal advokater årligen instäms av missnöjda klienter med hänvisning till ekonomiska skador på grund av vårdslös, försumlig eller illojal handläggning från ombudets sida borde åtminstone några av dessa klienter haft rättslig framgång under åren. En klient som är djupt missnöjd med sin advokats arbete ser vanligtvis till att få handläggningen och de relevanta omständigheterna i uppdraget ordentligt granskade av sitt försäkringsbolag, annan juridisk expertis eller av andra advokatbyråer. Risken för att motparten kan visa sig övermäktig är annars uppenbar. Därför försöker klienten i första hand nå en frivillig uppgörelse utanför domstol. Förlikningar där advokaten tar sin ansvarsförsäkring i anspråk är därför inte helt ovanliga. Ibland visar sig dock advokaten helt omedgörlig trots överväldigande argument från klientens sida. Måhända finns det då dolda lojaliteter och bindningar i bakgrunden för advokaten?
   Följaktligen  blir de flesta stämningar mot advokater väl underbyggda. Likväl har hittills inte en enda klient fått bifall till sin talan eller tilldömts en enda krona i skadestånd från advokat under etthundratjugo år. Sedan slutet av artonhundratalet! "Matchstatistiken" är minst tusen (1 000) mot noll (0) till advokaternas fördel! I Danmark med flera länder visar motsvarande statistik däremot cirka fyrtio mot sextio, dvs de danska klienterna får domstolarnas bifall i över hälften av fallen.
    De anmärkningsvärda och alarmerande förhållandena i Sverige avspeglas även av Högsta domstolens (HD) bedömningar för ledning av den allmänna rättstillämpningen. I Sverige finns endast ett enda fall där en advokat var svarande i ett tvistemål och som bedömts av HD; se NJA 1949 s 271. (Käranden var kuriöst nog dödsboet efter ett f d hovrättsråd och dåvarande verkställande direktören för ”Lagboksförlaget” Norstedts). Detta är det enda beskrivna rättsfallet angående advokaters rådgivning och handläggning gentemot enskilda klienter. Det skadestånd som hovrätten dömde ut, prutade HD ner till noll.
    Däremot finns ett stort antal rättsfall från HD för varje annan definierad yrkesgrupp i samhället. Dock ej för advokatkåren. I detta avseende intar Sverige en märklig bottenplacering i jämförelse med närbesläktade länder. I broderlandet Danmark finns ett tvåsiffrigt antal rättsfall från den högsta rättsinstansen, där advokat varit ena part i tvistemål.
    Undertecknad lyckades efter egen forskning få till stånd en undersökning hos Juridicum vid Stockholms Universitet i samband med studien "Likhet inför lagen", d v s även i förhållandet klient visavi advokat. Ett sammandrag av forskningsresultatet publicerades i mars 2005 och blev en total bekräftelse av undertecknads forskningsresultat. Några slutsatser från rapporten förtjänar citeras:
    "Sammanfattningsvis konstateras att klientens möjlighet till framgång med en skadeståndstalan (mot en advokat) är om inte obefintlig så i alla fall minimal… Men faktum är att man utifrån denna undersökning inte helt och hållet kan avfärda misstanken om att advokaterna gynnas av rättssystemet.  …så länge civilprocessen ser ut som den gör idag (i Sverige) bör klienten avrådas från att inleda en skadeståndsprocess mot sin advokat.” 
    Med anledning av det anmärkningsvärda resultatet gavs den 38-sidiga rapporten titeln "Canis non est Canem", vilket är ett gammalt men i sammanhanget välpassande latinskt ordspråk och betyder "Hundar äter inte hundar".
    En anledning till att det ser ut som det gör i svenska advokat-tvister är att dömande chefsjurister gärna vill upprätthålla rättsväsendets anseende och allmänhetens tilltro till de rättsliga aktörernas kompetens och omsorg. I och för sig vällovligt. Emellertid synes man i Sverige, till skillnad från i andra civiliserade länder använda den ohederliga metoden att inte öppet reparera upptäckta och påtalade felaktigheter, utan sopar sådant tveklöst och "mönstergillt" under mattan för att "upprätthålla fasaden", allt medan den rättssökande lämnas därhän. Andra orsaker till att det i domstolarna förekommer positiv särbehandling av de juridiska konsulter som i Sverige bär det skyddade namnet advokat är följande:
    En domstolstvist mot advokat är av extra känslig natur. Advokaten måste ju enligt rättegångsreglerna instämmas vid den tingsrätt där denne har sin hemvist och kanske dagliga gärning. Inte sällan har advokaten i fråga fullgjort sin tingsmeritering vid samma domstol för att sedan upptas som ledamot av Sveriges Advokatsamfund. Förmodligen är den instämde advokaten även med i regionens intresseförening för jurister, advokater och domare. Även om rätten skulle kunna besättas med ledamöter som endast perifert hört talas om advokaten ifråga, torde domstolen likväl inte kunna undgå att ha för ögonen att en dom som går advokaten emot, med stor sannolikhet riskerar att äventyra juristkollegans framtida utkomst och näringsverksamhet på orten. Dessutom är ju advokaten en statligt auktoriserad rättstjänare och i princip en myndighetsperson. Brödraskapet cementeras även av att advokaternas och domarnas intresseföreningar årligen anordnar gemensamma "Domar-middagar", medan nätverket Hilda för kvinnliga jurister inom rättsväsendet och advokatkåren stöder systerskapet. Regionala juridiska föreningar liksom den årliga Svensk Juriststämma skapar personliga vänskapsband och möten mellan alla aktörer inom rättsapparaten. Knytningar kan heller inte undvikas vid Advokatsamfundets kurser där både chefsdomare och juridikprofessorer är föreläsare, för att inte nämna den grundläggande juristutbildningen och de djupare relationer som kan uppstå där. Det är ganska vanligt att jurister gifter sig eller sammanbor med varandra - justitierådet med advokaten osv. Juristdomarens obligatoriska förpliktelse att göra åtskillnad på sak och person har följaktligen vissa slitningar, minst sagt. För övrigt har knappast jurister bättre rättskänsla än vi andra. Hur det än ligger till med den saken och i avsaknad av neutral forskning på området kan nämnas att intervjuer visar att juristyrket lockat flertalet studenter för spänningen i att "leta kryphål" i lagen, yrkets allmänna status samt/eller att yrket ofta går i arv inom släkten. 
     I en skadeståndstvist som skall avgöras av jurister i dömande ställning torde alltså en advokat ha alla trumf på hand i förhållande till en enskild "ofrälse".
    Lagmannen (eller chefsdomaren) kan resonera så här: "Advokaten NN är i sin fulla rätt att försöka undkomma sitt ansvar, men detta gör det besvärligt för oss. NN har visserligen ansvarsförsäkring, men självrisken lär vara hög - bara premien ligger på ett eller flera basbelopp." Domaren måste rimligen ställa sig frågan - vad händer om jag dömer min kollega och nära arbetskamrat till skadeståndsansvar?  Kommer vi då att även i fortsättningen kunna bibehålla hittillsvarande goda förhållande? Kommer NN att vara oskadad på sin marknad? Svaret på båda frågorna är: Troligen inte. För domstolen blir därför huvudfrågan hur man bäst skall kunna förhala, försvåra eller köra fast målet så att lagvrängningen inte alltför mycket sticker i ögonen på den oinvigde. För att hjälpa sin legitimerade kollega (advokaten) kan domstolsjuristerna tona ner motpartens bevis eller medvetet missförstå kärandens anförda omständigheter, argument och bevis. Efter flera liknande fall blir resonemanget ett invant och kanske (o-)medvetet beteende? För en rutinerad domare som dagligen skriver domar och formulerar domskäl är det knappast svårt att vinkla, nedtona, mörka eller lyfta fram omständigheter som det passar målsättningen. För detta finns ett särskilt ord i den svenska ordlistan - advokatyr (argumentation fylld av övertalningsknep och spetsfundigheter /Norstedts svenska ordbok). Domstolen bjuds dessutom på ytterligare möjligheter av svaranden/advokaten, som lärt sig att "bestrida allt som rör sig" och föra fram ett antal alternativa motangrepp och förklaringar för att späda ut och försvåra kärandens talan.
     Något hinder för att ovanstående förfarande inte låter sig göras i underrätterna föreligger inte, eftersom Högsta domstolen synbarligen vägrar pröva tvistemål där advokat är part. Detta kan HD underlåta tack vare att den svenska rättegångsbalken tillåter att HD inte behöver redovisa några som skäl till att överklagandet avvisas.
    Åter en bidragande orsak till den positiva särbehandlingen av statsauktoriserade jurister (advokater) är att advokatkåren enligt allmän erfarenhet håller ihop och låter lojaliteten till klienten komma i andra hand om någon kollega blir angripen. Detta är särskilt allvarligt eftersom advokaten är den rättssökandes enda hjälp i den sista instansen - domstolen. En missnöjd klient, som vill anlita annan advokat mot en kollega kan räkna med att behöva uppsöka ett stort antal advokater innan någon påträffas som vill ta sig an fallet. Den rättssökande kommer därefter att finna (om man som icke-jurist ens upptäcker det) att hjälpen blir halvhjärtad och långt ifrån lojal. Dessutom kommer förmodligen tiden att förhalas med olika metoder. Enligt beprövad erfarenhet blir den rättssökande inte ens upplyst av sin nya advokat om den fullständigt nedslående statistiken, som entydigt talar för att det i praktiken är omöjligt att i en domstolstvist få ut en enda krona i skadestånd av en försumlig eller illojal advokat. Att det finns grundad anledning till advokaternas förhållningssätt finner man i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund angående kårens motto och ändamål, där portalparagrafen § 1, moment 3 och 4 stipulerar följande:
"att tillvarataga advokaternas allmänna yrkesintressen" samt "att verka för sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna." 

___________________  Till sidans topp      Till startsidan
 

(Klicka på understruken färgad text så öppnas originaldokumenten i vanligtvis pdf-format)

1. Advokaten som inte kunde lagen vid bodelning

I samband med en skilsmässa och efterföljande bodelning anlitade den ena parten Lars Cornell advokat Lars Gombrii, Västerås. Advokat Lars Gombrii missade emellertid att det i familjerätten tillkommit en ny lagregel (ÄktB 9:8), vars ändamål är att förhindra att exempelvis den ena parten orättmätigt skall kunna tillgripa alla ekonomiska tillgångar i det gemensamma boet och sedan fly landet. Eftersom det var just detta som skedde innebar det stora ekonomiska förluster för Lars Cornell. Efter att ha nekats biträde av över ett dussin advokater, som likväl höll med den rättssökande Cornell i sak, åtog sig en advokat på annan ort (Sven-Erik Ekbäck, Stockholm) att inlämna stämningsansökan mot advokat Lars Gombrii.
    Västerås tingsrätt, som var advokaten Lars Gombrii's stamlokus, friskrev dock den välrenommerade advokaten genom sitt helt igenom felaktiga och grundlösa påstående att det saknades lagstöd i detta fall. Detta fanns likväl uttryckligen och i rikt mått!
     Hovrätten fastställde tingsrättens dom genom att avkunna en blank dom utan egna domskäl. Högsta domstolen avvisade Lars Cornells begäran om prövningstillstånd på sedvanligt sätt utan angivande av skäl.
    Efter den lagakraftvunna domen kan man fråga sig om en lagparagraf verkligen får betraktas som oskriven och obefintlig av domstolarna eller om lagens tillämpningsområde inte behöver vara det lagen skrevs för?

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Lars Cornell, Lofta, Tjust

Anm:
Lars Cornell har sammanfattat sina dyrköpta och rättsvidriga upplevelser som "rättskonsument" i den egna boken Twisting the Law utgiven på eget förlag. Skriften kan rekvireras per telefon 0493-67074 eller via e-post till: lars@wesee.se    Se även webbsidan http://www.tjust.com/jur/

Referenser (understrukna ord i färg länkar till andra sidor eller filer):
Ansökan om stämning mot advokat Lars Gombrii (ombud för Gombrii advokat Svante Linderberg, Karlstad) till Västerås tingsrätt 1996.   Mål nr T 1113-96. Komplettering av talan 27/9 1996 genom advokat Sven Ekbäck. Lars Gombrii's yrkande och bevisuppgift 29 aug 1997. Bevisförteckning enligt Lars Cornell. Dom Västerås tingsrätt den 9 april 1998 (Lagmannen Per Kjellson, rådman C-O Larsson, M Ekelund).
Överklagande den 6 maj 1998 med kompletteringar den 20 maj  till Svea Hovrätt Mål nr T 586-98. Svaromål från advokat Svante Linderberg. Genmäle från Cornells advokat Sven Ekbäck.
Blankt avslag utan egen motivering i dom den 28 maj 1999 (Hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Mona Wilding och Charlotta Riberdahl).
Cornell riktade även klander mot bodelningen utan bifall.
Ansökan om prövningstillstånd den 27 juli 1999 till HD, jämte kompletteringar den 31 augusti i Mål nr T 2813/99.
Avvisad den 6 oktober 1999 (Justitieråden Severin Blomstrand och Karin Renman).
Begäran om Resning i Högsta domstolen den 18 november 2000 i mål T 1113-96 vid Västerås tingsrätt och mål T 586-98 vid Svea hovrätt. HD lämnade resningsansökan ej bifall.
Anmälan till Europadomstolen ECHR april 2001, PN 33.
Avvisad utan skäl och synbar åtgärd.
Anmälan till Europaparlamentets talman Nicole Fontaine den 15 september 2000 angående kollegial korruption i det svenska rättsväsendet. Anmälan lämnades utan bifall, EU 2000-12-15.
Anmälan till riksåklagaren 2000-03-26 samt även anmälan till polisen.
Anmälan till justitieombudsmannen JO nr 1999-4459.

______________________  Till sidans topp      Till startsidan

2. Advokaten som ansåg sig bara vara ett skrivbiträde

Den gamle företagaren inom trävarubranschen Gustaf Thern anlitade sin husadvokat Jan W, i anledning av upprättande av ett uthyrningsavtal med ett annat bolag i familjen Therns sågverkskoncern. Thern ville hjälpa sin son som var VD för det bolag som önskade hyra ett antal maskiner som Thern ägde. Därför vände sig Thern till advokaten Jan W och lade fram problemet. Advokat Jan W formulerade och skrev ut efterfrågat avtal som sedan undertecknades av far och son. Jan W underlät dock att vare sig undersöka omständigheterna eller rättsläget kring vad som kunde hända med maskinerna om exempelvis sonens bolag inte klarade av sina ekonomiska åtaganden och måste träda i likvidation.
    Sonens bolag gick dessvärre efter en tid i konkurs, och eftersom de uthyrda maskinerna saknade äganderättsförbehåll och sakrättsligt skydd på grund av de stora bristerna i leasingavtalet, förlorade Gustaf Thern miljonbelopp i konkursen. Thern utkrävde skadeståndansvar av advokat Jan W, vilken dock tillbakavisade detta genom att göra gällande att han enbart skrivit ut det aktuella avtalet i egenskap av skrivbiträde till Thern. Den oberoende juristen Leif A inlämnade en stämningsansökan för Gustaf Therns räkning. Malmö tingsrätt ogillade Therns anspråk och likaså hovrätten med olika motiveringar varvid Jan W, som biträddes av advokat Lars Laurin, undgick skadeståndsansvar. HD vägrade uttala sig om advokatens klientansvar trots att vägledande domar om advokatansvaret helt saknas i Sverige.
    Man kan fråga sig vad Gustaf Thern egentligen fick för hjälp av advokaten ifråga (förutom en maskinskriven text) och vem Thern i stället borde ha vänt sig till för att få juridisk hjälp och det sakrättsliga skydd som han helt naturligt var ute efter?

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Gustaf Thern, Malmö
 

Referenser:
Ansökan om stämning mot advokat Jan W (ombud advokat Lars Laurin) till Trelleborgs tingsrätt, Mål nr T 111/94. Dom DT 556 Trelleborgs tingsrätt den 19 oktober 1995. Domstolsledamöterna Thomas Främby, Margareta Linde-Malmberg och Åke Lindbohm ogillade Gustaf Therns talan.
Överklagan den 6 november 1995 med kompletteringar den 8 januari 1996  till Hovrätten efter föreläggande av Hovrätten över Skåne och Blekinge i Mål nr T 646/95. Dom den 22 november 1996 (Lagmannen Lars Göran Abelsson, hovrättsrådet Björn R. le Grand (referent), hovrättsassessorerna Tomas Forenius och Susanne Björkman Ragnarson).
Ansökan om prövningstillstånd jämte efterföljande komplettering den 28 februari 1997 till HD i  Mål nr T 5796/1996.
Avvisat den 10 juli 1997 (Justitieråden Johan Lind, Lars K Beckman och Inger Nyström jämte Revisionssekreterare Anders Johnsson).
Anmärkning: Då svaranden enligt uppgift ej längre är i livet har namnet delvis anonymiserats. Therns ombud är juris kandidat och ej advokat eller kollega till någon, varför namnet har avkortats för undvikande av missförstånd.

_______________________   Till sidans topp      Till startsidan

3. Advokaten som vilseledde sin klient
och undanröjde bevis och rättsfakta 

Sammandrag: Klemeco Nord AB hade lämnat Jernmanufaktur AB ensamförsäljningsrätt i Sverige på Klemecos patenterade fästelement KLEMIT. Jernmanufaktur stoppade plötsligt all marknadsföring och bröt avtalet på tre punkter. Klemeco ville ha ett berättigat skadestånd och kopplade in advokaten Lena Ström, som allteftersom vilseförde Klemeco (plus tre motpartsombud), om vad hon skulle åberopa i målet mot Jernmanufaktur vid Malmö tingsrätt (bevis: 19 skrifter). Skadeståndstvisten utmynnade i rättsfallet NJA 1992:60. Huvudmannen (B Burströms bolag Klemeco) vilseleddes att tro att Lena Ström skulle åberopa den överenskomna grund (brott mot avtalspunkt 5.1) som hon kallat flera vittnen för att styrka (ytterligare tre vittnen fanns även tillgängliga!). Rättsgrunden 5.1 borde alltså ha åberopats utöver avtalsbrottet mot pkt 3.1, särskilt som alla jurister ansåg 3.1 alltför riskabel att åberopa allena. Standardavtalet EÅ85 var en förlaga till det tvistiga ”garantiavtalet”. För fördelaktig tolkning av avtalet missade Ström även att åberopa tre belysande brev, som utväxlades innan avtalet slöts.
Experten på advokatansvar, professor Lars Heuman, biträdde Klemecos uppfattning liksom tre affärsjurister.
Tingsrätten friade advokaten Ström. Domen stadfästes av hovrätten i en blank dom. HD vägrade prövningstillstånd trots två tillstyrkande utlåtanden.
Sveriges domstolsväsen vidhöll beskedet från Ängelholms tingsrätt att advokaten Lena Ström hade "skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet".

____________________

Mera om processuppdraget och advokatens handläggning samt domstolarnas hantering: Innovatören Bertil Burström med sitt enmansföretag Klemeco Nord AB anlitade advokaten Lena Ström, Ängelholm, eftersom grossisten Jernmanufaktur AB, Malmö, som hade en avtalad ensam-återförsäljningsrätt i Sverige, plötsligt stoppade all försäljning av Klemecos patenterade KLEMIT-produkter (infästningar för byggindustrin). Avtalsbrotten var tydliga och allvarliga och det fanns åtskilliga bevis - även "kronvittnen" (säljare hos motparten!). Det framkom även att Klemecos förre hälftendelägare (Sven Ålander) hade lierat sig med Jernmanufaktur, trots avtalat konkurrensförbud. Advokat Lena Ström inlämnade stämningsansökan till Malmö tingsrätt på Klemecos uppdrag och yrkade skadestånd samt hävning av avtalet. Enligt samtliga skrifter till Malmö tingsrätt såg det ut som om advokat Lena Ström fullföljde sitt åtagande på överenskommet sätt. Vid inledningen av tingsrättens huvudförhandling riktade motpartens ombud en fråga till Ström: "Klemeco har ju åberopat flera grunder, skall ni inte precisera er?" Därvid återkallade advokaten Ström utan lov åberopandet av brottet mot arbetsplikten i ensamrättsavtalet (pkt 5.1) trots att flera vittnen kallats och ytterligare vittnen fanns i beredskap (flera säljare hos Jernmanufaktur!). Den kvarvarande rättsgrunden (avtalstolkning av pkt 3.1) räckte inte till bifall för Klemeco i Malmö tingsrätt. Efter överklagan tilldömde dock Hovrätten Klemeco ett reducerat skadestånd. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd till Jernmanufaktur. Klemeco företräddes i HD av ett nytt ombud (advokat Claes Peyron), som dock inte kunde göra mycket då det ju saknades tidigare åberopat material och bevis. Advokat Lena Ström hade nämligen släppt det mesta i tingsrätten (se NJA 1992 sid 403).
    Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Klemecos processombud Lena Ström innan huvudförhandlingen i Malmö TR sammanträdde med Burströms förre kompanjon Sven Ålander utan närvaro av Klemecos ställföreträdare!
    Rättsavdelningen vid Klemecos försäkringsgivare Folksam ansåg att advokat Lena Ström's handläggning var klandervärd och uppdrog åt två affärsjurister (advokaterna Sven Jernryd och Ulf Jönsson) att granska Ströms handläggning. Jernryd konsulterade i sin tur juridikprofessorn Lars Heuman, som är specialiserad på advokatansvar. Rättsutredningen fastställde att advokaten Ström var skadeståndsskyldig på grund av sin försummelse att inte vidhålla avtalsbrottet mot arbetsplikten (pkt 5.1) och att hon inte heller i tingsrätten åberopade de tre skriftliga bevis som var särskilt relevanta för Klemecos talan.
    Advokat Lena Ström, som då var ledamot i Advokatsamfundets huvudstyrelse, vägrade diskutera sin handläggning med utredarna, varför diskussionen måste föras med Ströms försäkringsbolag Wasa - se som exempel två brev 29 april och 6 maj 1993.  Lena Ström instämdes slutligen till Ängelholms tingsrätt efter ett dussintal påstötningar från Klemeco till Jernryd  (advokatkollegan Sven Jernryd förhalade i det längsta). Advokaten Ström förklarade sitt handlande med att aktivitetsplikten (p 5.1) endast hade åberopats som grund för hävning av ensamrättsavtalet, och att alla vittnen som hade inkallats skulle tjäna som "understödjande argumentation vid tolkning av avtalet (dvs avtalspunkten 3)".  Oberoende jurister (även advokater) skakar sina huvuden åt denna "förklaring".
    Ängelholms tingsrätt uttalade i sin dom efter tre års rättegång följande: "Tingsrätten finner sålunda att Lena Ström inte i något av de av Klemeco angivna avseendena varit försumlig då hon förberett och utfört Klemecos talan i tvisten mot Jernmanufaktur. Tvärtom ger utredningen belägg för att hon skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet. Käromålet kan därför inte vinna bifall."
    Hovrätten fastställde detta opåkallade uttalande i en blank dom utan egna argument trots att Klemeco hade beviljats åberopande av ytterligare elva bevis, vilka uppdagades under huvudförhandlingen i Ängelholms tingsrätt. Högsta domstolen vägrade sedan pröva saken trots att Klemeco ingav skriftligt förord från ytterligare en juridikprofessor (Hans Klette, Lund). Klemeco dömdes att betala advokaten Ströms samtliga rättegångskostnader.
   Klemeco blev till följd av sina egna och motpartens advokatkostnader (tillhopa ca 390.000 kronor) samt de långt större ekonomiska skadorna från de bakomliggande avtalsbrotten konkursmässigt och dess ensamägare likaså.
   Efter att Klemeco hade inlämnat sin stämningsansökan till Ängelholms tingsrätt avvecklade det ifrågasatta ombudet för Klemeco sin advokatbyrå och lämnade ställningen som styrelseledamot i Sveriges Advokatsamfund 1993. Advokaten, som numera heter Lena Ström van Lier, började studera EG-rätt och tjänstgör sedan 1997 som legal adviser vid Europeiska Kommissionen i Bryssel.
     Vare sig naturrättsligt eller juridiskt går det att förstå hur domstolarna kan berömma ett ombud som inkallar flera vittnen men återkallar de allvarliga avtalsbrott som vittnena skall styrka, samt även försummar att åberopa de bevis som styrker bakgrunden och förutsättningarna för det tvistiga avtalet. "Berömmet" till advokaten L Ström tycks även innefatta underlåtelsen att upplysa huvudmannen om förekomsten av det standardavtal (EÅ85) som uppenbarligen utgjorde mall för det tvistiga avtalet. Det faktiska motivet till tingsrättens "beröm" var med all säkerhet att slå undan benen för Klemeco och dess supportrar samt fullständigt omöjliggöra en korrekt  dom (i rakt motsatt riktning) i högre instans!

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Bertil Burström, Ängelholm

RESNINGSANSÖKAN 1 (Jernmanufaktur-målet)
Inlämnades till Högsta Domstolen den 25 september 2002 i målet mot Jernmanufaktur AB (rättsfallet NJA 1992 s 403) med hänvisning till att advokat Lena Ström på ett systematiskt sätt hade vilselett sin huvudman genom att skriftligt förevisa att tre rättsgrunder med riklig bevisning skulle åberopas i processen. I verkligheten åberopade Ström en enda grund utan egentlig bevisning mot Jernmanufaktur, och därtill den rättsgrund där risken för motsatt tolkning och rättsförlust var uppenbar. Hade advokat Lena Ström fullgjort sin överenskomna uppgift utan att vilseleda huvudmannen och undanröja de viktigaste omständigheterna (avtalsbrotten mot punkterna 5.1 och 9.3) och alla tillgängliga relevanta bevis borde målet med största sannolikhet fått en annan utgång än i rättsfallet NJA 1992 sid 403. Se även komplettering av resningsansökan.  Beteckning på resningsmålet i HD: Ö 3423-02.
    Resningsansökan avvisades efter drygt tre år av HD den 30 november 2005 utan angivande av skäl (justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed med föredragande protokollförare Ewa Lindbäck).
    Om en klient finner att hans advokat systematiskt och upprepat vilselett huvudmannen under tre års tid i en fråga som har avgörande betydelse för uppdragets slutresultat, är det enligt reglerna skälig grund för resning. Eftersom Ströms agerande till och med är brottsligt (jfr Brottsbalken 10 kap 5 §) kan man fråga sig varför Högsta domstolen vägrar pröva saken?
 

RESNINGSANSÖKAN 2 (målet mot advokat Lena Ström van Lier)
Inlämnades till Högsta Domstolen den 1 oktober 2002 i målet mot advokat Lena Ström van Lier med hänvisning till att advokat Sven Jernryd, som ansvarade för den av Folksam beställda rättsutredningen samt även inlämnade stämningsansökan mot advokat Lena Ström, hade undertryckt och dolt det allvarligaste felet i advokat Lena Ströms handläggning. Likväl hade huvudmannen begärt att även detta skulle tas med som en allvarlig omständighet! Advokaten Lena Ström hade nämligen på ett systematiskt sätt vilselett sin huvudman genom att förevisa att tre avtalade rättsgrunder jämte riklig bevisning skulle åberopas i processen, medan Lena Ström i verkligheten endast åberopade den enda grund (avtalsklausulen 3.1) där risken till motsatt tolkning var uppenbar.  Hade advokat Sven Jernryd anfört det grova vilseledandet hade advokatkollegan Lena Ström ålagts bevisbördan och nödgats bevisa att hennes handläggningsbrister inte kunnat inverka på slutresultatet i målet mot Jernmanufaktur. Det kan hållas för visst att advokaten Lena Ström inte skulle ha klarat denna motbevisning och få medhåll ens av Ängelholms tingsrätt. Då vilseledandet inte anfördes och bevisbördan inte kunde övervältras på advokat Lena Ström kunde tingsrätten avge sina utmanande domskäl i målet T 341/93: "Ströms handläggning har tvärtom varit omsorgsfull och skicklig". Se även komplettering till HD.   Beteckning på resningsmålet i HD: Ö 3483-02.
    Resningsansökan avvisades av HD den 30 november 2005 (efter drygt tre år) utan angivande av skäl (justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed med föredragande protokollförare Ewa Lindbäck).
    Om en huvudman finner att hans nya advokat skyddar sin advokatkollega, så att det i rättsutredningen och stämningsansökan inte kommer fram att den första advokaten fört uppdragsgivaren bakom ljuset i en för uppdraget utslagsgivande fråga, utgör detta  resningsgrund enligt gällande lag. Detta gäller även om offentliggörandet av omständigheterna riskerar skada Advokatsamfundet. Tar Högsta domstolen verkligen sådana hänsyn?

Anmärkning:
Ovanstående resningsansökningar har behandlats av Högsta domstolen i tre år och två månader innan HD den 30 november 2005 meddelade beslut av avslå de två resningsansökningarna. Inga skäl eller motiv för avslaget gavs av de beslutande Justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed.
Då det inte kan anses rättssäkert och kvalitetsmässigt eller ens medborgerligt demokratiskt att HD:s beslut regelmässigt saknar transparens och bakgrundsinformation har anmälan gjorts till Europadomstolen för mänskliga rättigheter - ECHR, Strasbourg. Klagomålet innefattar även avslaget samma dag av en ansökan om prövningstillstånd den 8 oktober 2004 (se nedan). Enligt sin sedvänja lämnade HD (Justitieråden Göran Regner, Nina Pripp, Anna Skarhed) inga skäl heller för detta avslag trots att HD låg på ärendet i över ett år och en månad. Klagomålet om dessa principiella rättsäkerhetsbrister ingavs till ECHR den 25 maj 2006 (Mål 21695/06). Klaganden påpekar även att det i Sverige saknas prejudikat för underrätternas bedömning av advokats plikter och ansvar och att ingen advokat har behövt betala en enda krona i skadestånd till någon försummad klient - om den ifrågasatta advokatens handläggning prövats i domstol.

_________________________  Till sidans topp      Till startsidan

4. Domstolsjuristerna som inte kunde läsa

Kort resumé:  Advokaten Sven Jernryd hade gjort rättsutredningen om advokaten Ströms handläggning i Jernmanufaktur-målet, på bl a Folksams uppdrag. Jernryd mörkade sin advokatkollega Lena Ströms allvarligaste försummelse, - att hon hade desinformerat Klemecos ställföreträdare under tre år med felaktig information om vad hon faktiskt skulle åberopa i ursprungstvisten med Jernmanufaktur. Hade desinformationen åberopats mot Lena Ström i målet mot henne (se fall 3. ovan) hade Ström haft bevisbördan vid hennes påstående om att Klemeco likväl aldrig kunnat få bifall i tvisten mot Jernmanufaktur.
Vid efterföljande skadeståndsprocess mot Jernryd såg domstolarna till att medvetet missförstå Klemecos talan eller felaktigt påstå att skadeståndsansvar inte kunde komma ifråga. Därför behövde Jernryd inte ens svara på stämningsansökan!

___________

Mera om processuppdraget och advokatens handläggning samt domstolarnas hantering: Enmansföretaget Klemeco Nord AB och försäkringsbolaget Folksam hade anlitat advokat Sven Jernryd, Lund, för att göra en rättsutredning angående advokatkollegan Lena Ströms processföring mot Jernmanufaktur AB, Malmö. Advokat Lena Ström var vid denna tid ledamot i huvudstyrelsen för Sveriges Advokatsamfund, varför en utredningsjurist på Sven Jernryds advokatbyrå sade att "detta är en besvärlig balansgång". Det var säkerligen därför som advokat Sven Jernryd undertryckte kollegan Lena Ströms grövsta brott och försummelse, nämligen att hon vilseledde sin huvudman i tre års tid om att processen fördes helt enligt överenskommet upplägg och klientens vilja.  Lena Ström undanröjde dock det material som hon överenskom med huvudmannen om att åberopa och som Lena Ström i all skriftväxling bekräftade att efterleva. Advokaten Ströms svek mot denna överenskommelse uppdagades alltför sent för Klemecos ställföreträdare, nämligen först i domskälen från Malmö tingsrätt.
     Eftersom den nya stämningsansökan om vilseledandet (enligt ovan) mot Lena Ström avvisades på grund av res judicata (=redan avgjort ärende), nödgades Bertil Burström överta Klemeco's talerätt och inlämna en stämningsansökan mot advokatfirman Sven Jernryd AB och innehavaren advokat Sven Jernryd personligen. Grunden angavs till att Sven Jernryd undanhållit den grövsta försummelsen i advokat Lena Ströms handläggning, nämligen att Lena Ström i all skriftväxling med motparten Jernmanufaktur och domstolen visade att processen mot Jernmanufaktur var helt enligt överenskommelsen med Klemeco, men i verkligheten inte var det - slutligen, vilket kunde uppdagas först efter huvudförhandlingen i Malmö tingsrätt.
    Lunds tingsrätt, där advokat Sven Jernryd har sitt stamlokus, ville enligt en Promemoria från en pensionerad domare (lagman Karl-Olof Lidin) genast avvisa stämningsansökan på den felaktiga grunden att Högsta domstolen avgjort att Klemecos avtal med Jernmanufaktur inte på någon punkt kunde ha någon sanktion i form av skadestånd(!), vilket naturligtvis är felaktigt och en slutsats helt i strid med HD:s dom i NJA 1992 s 403. Dessutom negligerade lagmannen Karl-Olof Lidin den anmärkningsvärda omständigheten att advokaten Sven Jernryd hade undertryckt det förhållandet att advokat Lena Ström i all skriftväxling visade att alla överenskomna rättsgrunder skulle åberopas vilket dock inte skedde i verkligheten. Dessa omständigheter var det centrala i stämningsansökan mot advokat Sven Jernryd, vilket således Lunds tingsrätt medvetet negligerade.
    Sedan denna stämningsansökan återkallats och en ny stämningsansökan omformulerats och ingivits  ville likväl inte Lunds tingsrätt ta till sig de än tydligare angivna omständigheterna utan avvisade stämningsansökan med hänvisning till grunder som alls inte hade åberopats av Burström.
    Tillika Göta hovrätt missförstod(!?) anförda grunder och kunde därför skydda advokat Sven Jernryd genom att fastställa Lunds tingsrätts dom.
    Högsta domstolen låg ovanligt länge på prövningsansökan (i över ett år) innan man slutligen avfärdade den utan angivande av skäl.
    Det kan konstateras att ingen domstol vill ta i och bedöma de mycket allvarliga omständigheter som advokat Sven Jernryd besparade sin kollega Lena Ström van Lier. Eftersom ett tydligt och systematiskt vilseförande av huvudman under flera års tid är värre än något annat handläggningsfel från advokat - och tillika är grovt brottsligt, undviker domstolarna frågan genom att felaktigt tolka in och bedöma andra grunder och omständigheter som inte har åberopats av käranden (= den vilseförde klienten)! Domstolarnas kompakta ovilja att bedöma rätt sak beror med all sannolikhet på att käranden (klienten) kan visa ett dussin skriftliga bevis på att advokat Lena Ström vilseförde sin klient å det grövsta, samtidigt som det inte finns ett enda motbevis mot detta. Detta är fakta som advokater och domstolar inte kommer ifrån. Eftersom saken inte kan prövas med Lena Ström som motpart (p g a res judicata), måste advokat Sven Jernryd svara för sig, som ju var den som borde ha åberopat vilseförandet i Ängelholms tingsrätt och inte undertrycka saken som Jernryd gjorde istället.
     Det kan konstateras att även överväldigande skriftliga  bevis väger lätt, när den svenska vänskapskorruptionen får fritt spelrum! Det är därför på sin plats att erinra varje involverad domare om ett avsnitt ur Sveriges uråldriga domarregler enligt RättegångsBalken 4 kap 11 §:  "Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra....; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är.... Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Bertil Burström, Ängelholm
 

Ansökan om prövningstillstånd den 8 oktober 2004 samt kompletteringar den 16 november 2004 till HD   Mål nr T 4197-04. Avvisad den 30 november 2005 (efter drygt ett års väntan) utan några angivna skäl (Justitieråden Göran Regner, Nina Pripp, Anna Skarhed).  Klagomål mot Högsta domstolens ständigt dunkla handläggning och anti-intellektuella och antivetenskapliga bedömning av illojala eller vårdslösa advokater, vilket illustreras i såväl detta som ovanstående två resningsärenden inlämnades den 25 maj 2006 till Europadomstolen i Strasbourg (Mål nr 21695/06). ECHR avvisar klagomålet den 26 januari 2010.
Observation: Högsta domstolens ordförande sedan den 1 april 2007 är justitierådet Johan Munck. Johan Munck är även ordförande i Advokatsamfundets och Emil Heijne's stiftelse för rättsvetenskaplig forskning och ekonomiskt understöd till behövande advokatfamiljer. Emil Heijne (1891-1948) är för övrigt den enda advokat som någonsin figurerat i ett rättsfall om advokatansvaret där en hovrätt lämnat bifall till en advokatkund, sedan tingsrätten underkänt skadeståndsanspråket. Heijne dömdes att betala ett mångmiljonbelopp (i dagens penningvärde) till klienten. Denne var kuriöst nog dödsboet efter f d hovrättsrådet och dåvarande verkställande direktören för Norstedts bokförlag, Trygve Liljestrand. (Norstedts ger bl a ut Sveriges Rikes Lag). Heijne avled innan Högsta domstolen gav en slutlig dom och där HD visserligen biföll talan om vårdslöshet men dock skrev ner advokaten Heijnes skadeståndsskyldighet till noll. Detta rättsfall betecknas NJA 1949 s 271.

_______________________   Till sidans topp      Till startsidan

5. Advokatbyrån som schabblade bort
tiotals miljoner i Frankrike

Redarfamiljen L Johanssons rederibolag Toftö och Råna i Skärhamn på Tjörn (nedan Toftö), anlitade sin "husadvokat" Max Slotte på Lagerlöf & Leman Advokatbyrå AB  (MSLL), Göteborg, när det visade sig att en amerikansk hyresman till rederiets stora segelfartyg Lady Ellen ej hade betalt sin charterhyra i Frankrike. De av den franska banken godkända checkarna på cirka 1 milj SEK visade sig nämligen sakna täckning, varför banken återkrävde beloppet av Toftö. Eftersom amerikanen hade option på att köpa fartyget, anlitades MSLL för rådgivning, betalningssäkring och förhandlingar. MSLL anlitade i sin tur den franska advokatfirman Eltvedt O'Sullivan, eftersom försäljningen av passagerarfartyget Lady Ellen såg ut att bli komplicerat. Toftö erhöll pantbrev på 20 miljoner FRF inom 24,8 miljoner Franc i amerikanens vingård Domaine de la Tousque i södra Frankrike. Advokat Max Slotte fick uppdraget att införskaffa värdeutlåtanden samt att sakrättsligt säkerställa vingården. Då amerikanen ej kunde fullfölja sina åtaganden biträdde Max Slotte vid återköpet av Lady Ellen. Vidare biträdde MSLL vid de komplikationer som uppstod när en säljarrevers skulle förvärvas, samt vid en offentlig konkursauktion av vingården. Max Slotte och Lagerlöf&Leeman hade således Toftös uppdrag att som fullmäktigt ombud bevaka samtliga angelägenheter angående affären med Lady Ellen och övertagandet av vingården.
     Toftö blev ägare till vingården genom auktion 1988 och började renovera vingården för att kunna avyttra den senare. Under 1991 upprättade Advokaten Bertil Eklund ett försäljningsavtal med en fransk köpare. Försäljningen kunde dock ej fullföljas då det upptäcktes att vingården belastades av tidigare ägares arbetslön- och leverantörsskulder samt att bevakningsförfarandet i en tidigare konkurs hade missats av Max Slotte och hans advokatbyrå. De juridiska misstagen medförde att vingården förlorades vilket innebar en förlust på över 20 miljoner SEK för Toftö. Advokat Max Slotte och Lagerlöf & Leman advokatbyrå AB med underombud utkrävde och erhöll 2,5 miljoner SEK av Toftö för sin alltigenom undermåliga handläggning.
    Mot bakgrund av de stora skadeverkningarna från alla misstag som de anlitade advokaterna lyckats prestera vände sig Toftö till en annan advokatbyrå och stämde MSLL inför Tingsrätten i Göteborg år 1995. Trots alla bevis och muntliga vittnesmål som Toftö åberopade lämnade domstolen inget bifall fem (5) år senare. Tingsrättens domskäl innebär bland annat att det var ursäktligt att MSLL's agerande utgick från svenska förhållanden i Frankrike samt att de viktiga bevakningsuppdrag som missades hade delegerats till ett platsombud, vilket MSLL inte behövde ta ansvar för (trots att MSLL var huvudombud!). Att delegation hade skett bestreds för övrigt i rätten av de ombud som MSLL påstod sig ha anlitat.
    Hovrätten fastställde tingsrättens dom trots att Toftö även visade att MSLL vilselett Toftö i samband med en viktig återtagarrätt, som Toftö tvingades lösa med  6 milj FRF avseende inteckningar i vingården. Hovrätten avslöjade okunskap när man blandade ihop rätten till ordinär försäljning respektive en avtalad återtagarrätt - av Max Slotte med underombud kallad automatisk(?) försäljning. Vid en villkorslös försäljning hade Toftö erhållit allt kapital ovanför den låga botteninteckningen - vid ett återtagande förlorade Toftö hela säkerheten. Vidare anser hovrätten att MSLL's uppdrag hade upphört när bevakningen missades och skadan uppstod, trots att hovrätten dessförinnan på sid 14 i domen konstaterat att MSLL hade kvar sitt uppdrag ytterligare en tid (fyra månader)!
    Advokat Bertil Södermark betonade i sin slutplädering i hovrätten vilka ytterst allvarliga konsekvenser det skulle innebära för advokatkåren och det svenska rättsväsendet i sin helhet om Södermarks huvudman MSLL skulle tvingas bära ansvaret för sin handläggning (som om detta hade någon relevans i sakfrågan!).
   Toftös undersökningar visar att de "advokater", som MSLL anlitat inte alls var advokater, trots att MSLL skriftligen påstått att MSLL:s platsombud var medlemmar i franska advokatsamfundet. Måhända var det därför MSLL's underombud missade att deponera handpenning vid konkursauktionen, vilket hade räckt för att säkra förvärvet. När MSLL arrenderade ut vingården på ett år för Toftös räkning missade advokatbyrån MSLL även att se till att kontraktet verkligen undertecknades(!), vilket medförde att arrendatorn vid hyrestidens slut kunde hävda att arrendet var nio-årigt. Toftö nödgades därför lösa ut arrendatorn. Även det viktigaste uppdraget missades, vilket bestod i att undersöka den tidigare ägarens solvens jämte de eventuella lönefordringar som belastade vingården, vilket i Frankrike har främsta prioritet. MSLL erkände under sanningsförsäkran i rätten att Max Slotte brukade vara noga med att följa upp uppdragen, men i detta fall hade detta inte skett! Därför hade MSLL tillika missat att undersöka huruvida den aktuella vingården belastades av inteckningar eller var gravationsfri!
    Toftö ansökte om prövningstillstånd i Högsta Domstolen med stöd av ett utlåtande från juridikprofessorn Bill W Dufva. HD vägrade som vanligt i advokatmål att bevilja prövningstillstånd utan att ange skäl.
     I juni 2003 skickade Toftö genom dess VD Lars-Erik Johansson skriftligt klagomål till Europadomstolen (ECHR), med hänvisning till att Toftö ej fått en opartisk rättegång. Det kom till Toftö's kännedom att advokat Elisabet Fura-Sandström, som varit ordförande i Sveriges Advokatsamfund, utsetts till domare i ECHR. Toftö varslade därför ECHR om jäv för Fura-Sandström. En vecka därefter avvisade ECHR Toftös klagomål. Av domen framgår att en av beslutsfattarna var Elisabet Fura-Sandström!
   En månad senare svarar ECHR att Elisabet Fura-Sandström ej deltagit i bedömningen av Toftös mål. Eftersom detta tydligt framgår av ECHR's dom, skrev Toftös ombud jur kand Siw Westerberg ett skarpt brev till Presidenten för ECHR och påtalade den egendomliga handläggningen. Några månader senare blev Toftös klagomål återigen upptaget i ECHR utan angivande av skäl.
   Ett halvår därefter fick Toftö åter sitt klagomål avvisat, nu av tre utländska domare och liksom tidigare utan motivering. Toftös ombud jur kand Siw Westerberg försökte få klarhet i Elisabet Fura-Sandströms inblandning och varför ECHR förnekat fakta och låtit den rättssökande åka in och ut ur målet upprepade gånger. ECHR svarade att man avslutat målet och inte vill korrespondera vidare i saken.
    Man har anledning fråga sig i hur stor grad en advokat och en stor svensk advokatbyrå kan tillåtas göra så grava fel och försummelser som i ovanstående fall utan att ett ansvarsgenombrott sker och ett skäligt skadestånd utdöms för uppkomna skador? Frågan är i högsta grad befogad då det i detta ärende blev allvarliga fel och stora ekonomiska skadeverkningar på i stort sett allt som advokat Max Slotte och advokatfirman Lagerlöf & Leman rörde vid!

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Fyra syskonfamiljer Johansson, Skärhamn. Talesman: Lars-Erik Johansson, Skärhamn
 

Referenser:
Ansökan om stämning mot Lagerlöf & Leman Advokatbyrå AB jämte advokat Max Slotte till Göteborgs tingsrätt den 7 juli 1995. Mål T 2410-95. Käranden Toftö företräddes av advokaterna Anders Munck och Lars-Erik Olsson, Göteborg, med assistans av advokaten Annika Arvidsson, Paris, medan svaranden biträddes av advokat Bertil Södermark, Stockholm. Se svaromål 1 samt svaromål 2 från advokaten Bertil Södermark. Se kompletterande inlaga från Toftö 1996-02-02. Se även protokoll från den första förberedande förhandlingen i tingsrätten. Komplettering från Toftö därefter. Protokoll från andra förberedelsen. Se även bevisning om att det var Lagerlöf & Leman som hela tiden givit fransmannen Christian GIRARD respektive Frank BENHAM instruktioner och inte Toftö. Dom i Göteborgs tingsrätt, Avd 1, den 15 maj 2000 i mål T 2410-95 (Lagman Dag Ogvall, rådman Gunnar Gladh och Hans Henriksson).
Överklagan den 5 juni 2000 med kompletteringar den 13 januari 2001 till Hovrätten över Västra Götaland, Mål nr T 2963-00. Käranden hade nu bytt ombud och företräddes av advokaterna Olov Brunnéd och Henrik Sandell. Dessa biträddes av Advokat Annika Arvidsson, Paris, samt juridikprofessorn Bill Dufwa. Dom den 30 januari 2002.  (Hovrättslagman Staffan Levén, hovrättsråden Gunilla Smith och Åke Thimfors samt tf hovrättsassessorn Magnus Haglund).  Se även hovrättens protokoll.  
Observation: Hovrättslagmannen Staffan Levén är bl a ordförande i Advokatsamfundets priskommitté för samfundets journalistpris.

Ansökan om prövningstillstånd den 25 februari 2002 samt kompletteringar till HD den 25 juni 2002. Förord bifogas från juris professor Bill Dufwa. Mål T 902-02. Avvisat av HD den 24 september 2002 (Justitieråden Inger Nyström och Lars Dahllöf samt revisionssekreterare Bertil Sundin med protokollförare Berit Staver)

Anmälan till Europadomstolen, Fjärde Avdelningen, den 26 maj 2003. Mål 11071/03. Anmälan från Toftö den 19 november 2003 om uppenbart jäv mot Advokatsamfundets förre ordförande Elisabet Fura-Sandström, sedan 2003 domare i ECHR. Anmälan avvisad av ECHR utan synbara skäl den 25 november 2003  (Domare i ECHR: M. Fishbach, R. Maruste, Elisabet Fura-Sandström).
ECHR gör gällande att den ifrågasatta domaren Elisabet Fura-Sandström ej hade närvarit vid beslutet. Detta står dock uttryckligen angivet i det skriftliga beslutet den 25 nov 2003 från ECHR!
ECHR retirerar i nytt beslut den 15 december 2003. Anmälan återupptas av ECHR den 13 maj 2004.
Anmälan slutligt avvisad den 16 november 2004 utan angivna skäl.

_______________________

6. Advokat var försumlig och prickades
- klienten lämnades därhän

Mikael B dömdes till sex månaders fängelse av Nyköpings tingsrätt. Han kom överens med sin offentlige försvarare i brottmålet advokat Rolf Matsson att överklaga domen, eftersom även advokaten ansåg domen vara alltför hård. Matsson underlät dock att överklaga till hovrätten inom föreskriven tid. Ansökan om återställande av försutten tid lämnades utan bifall av domstolarna, liksom Mikael B:s nådeansökan till regeringen. Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd fann efter anmälan att advokat Rolf Matsson hade åsidosatt sina plikter som advokat genom att inte överklaga domen och tilldelade honom därför en erinran. I stämningsansökan utarbetad av advokat Eva Hagström yrkade Mikael B hos Stockholms tingsrätt att advokat Rolf Matsson skulle förpliktas att till Mikael B betala skadestånd för psykiskt lidande, förlorat socialbidrag samt ombudskostnader.
    Stockholms tingsrätt delade disciplinnämndens åsikt att advokat Rolf Matsson försummat sina plikter som advokat genom att inte överklaga brottmålsdomen i tid. Däremot ansåg rätten det inte var tillräckligt sannolikt att domen skulle ha mildrats efter ett överklagande. Käromålet lämnades utan bifall och Mikael B förpliktigades att till advokatbyrå Rolf Matsson AB betala cirka 30 000 kronor för rättegångskostnader.
    Man tycker att det vore både rimligt och skäligt att bevisbördan angående eventuella skadeverkningar läggs på den som bevisligen varit försumlig och inte uppfyllt överenskommelsen med klienten eller ens fullgjort sina obligatoriska plikter som yrkesman. En sådan logisk växling av bevisbördan från kärande till svarande anses tillämplig i andra sammanhang.

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: xx
 

Referenser:
Ansökan om stämning 1996-10-09 (ombud advokat Eva Hagström) mot Advokatbyrå Rolf Matsson AB respektive advokat Rolf Matsson, Nyköping (ombud advokat Bertil Södermark) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 6-725-96. Se svaromål från  Bertil Södermark och svarsinlaga från advokat Eva Hagström och uppföljande svaromål från advokat Bertil Södermark. Dom T 6-725-96 Stockholms tingsrätt den 30 april 1997. Domstolsledamöterna Margareta Wadstein, Robert Schött och Charlotte Ingvar-Nilsson ogillade Mikael B:s talan.

_______________________   Till sidans topp      Till startsidan

7. Självsvåldig advokatbyrå underlät bevaka preskription och
inlämna stämningsansökan - den utländska klienten blev lottlös

Det utländska bolaget Dolphin Maritime & Aviation Services Ltd, med säte i England, yrkade i stämningsansökan till Stockholms tingsrätt att Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB skulle förpliktas utge ett belopp motsvarande 6 miljoner SEK. Grunden angavs vara att Mannheimer Swartling åtagit sig att tillvarata bolagets intressen vad avsåg krav på ersättning för förlorad last på ett av recovery-bolagets återförsäkrade fartyg. Bolaget ansåg att Mannheimer Swartling försummat att vidta nödvändiga preskriptionsbrytande åtgärder gentemot fartygets rederi, alternativt underlåtit att inlämna stämningsansökan mot redaren innan preskriptionstidens utgång. Mannheimer Swartling bestred käromålet och menade att något åtagande att vidta dylika åtgärder aldrig förelegat. Dessutom anfördes en rad svårigheter av praktisk och rättslig natur.
    Tingsrätten ansåg i sin dom att det fanns anledning till kritik mot advokatbyrån Mannheimer Swartling för att deras advokater inte hade diskuterat preskriptionsavbrytande åtgärder med sin huvudman. Med hänsyn till de praktiska svårigheterna med att väcka talan mot rederiet, kostnadsrisken samt de ovissa utsikterna till framgång vid en rättslig prövning, ansåg tingsrätten att underlåtelserna från Mannheimer Swartlings sida varit ursäktliga. Käromålet ogillades därför i sin helhet och bolaget dömdes att betala Mannheimer Swartlings rättegångskostnader på drygt en halv miljon kronor.
    Läser man kärandebolagets inlagor, svaromålen samt tingsrättens domskäl har man svårt att förstå vad advokaterna på advokatfirman Mannheimer Swartling egentligen gjorde eller ansåg sig vara skyldiga att göra. Mot bakgrund av domen tycks advokaterna hos Mannheimer Swartling inte ha haft några som helst förpliktelser mot sin kund utöver rätten att utsända sina saltade kostnadsräkningar till klienten.

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: xx

Referenser:
Ansökan om stämning 1995-10-17 mot Mannheimer Swartling Advokatbyrå Aktiebolag, Stockholm (genom kärandeombudet advokat Klas G Kleberg) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 4-1988-95. Flera svaromål från advokat Jan Melander på advokatfirman Morssing & Nycander. Dom T 4-1988-95 Stockholms tingsrätt den 9 december 1998. Domstolsledamöterna Magnus Åkerdahl, Carl R Nyström och Lars Borg ogillade käranden Dolphin Maritimes talan.

_____________________   Till sidans topp      Till startsidan

8. Advokatbyrån slapp ta ansvar för kriminell anställd
med hänvisning till att dennes åtgärder i advokatbyråns namn
inte var en risk som ansågs normal för advokatverksamhet!

Kungshallen Bingokonsult AB, Stockholm, yrkade skadeståndsansvar för Heijnes Advokatkontor AB i kontorets egenskap av principal och huvudansvarig för en av sina nyare anställda, advokaten Peter S. I målet var det ostridigt att Peter S varit arbetstagare samt att han under den aktuella tidsperioden vållat käranden förmögenhetsskada genom uppsåtliga brott under advokatkontorets täckmantel. Målet kom sedan att handla om huruvida Peter S handlande skulle anses ha skett i tjänsten, vilket i så fall skulle innebära principalansvar för advokatkontoret.
    Stockholms tingsrätt kom fram till att de bedrägliga åtgärder Peter S vidtagit inte varit en risk som arbetsgivaren borde ha räknat med, särskilt som risken inte ansågs normal för advokatverksamhet. Därmed ogillades även käromålet mot advokatkontoret.
    Liksom det tidigare har varit, nu är och uppenbarligen skall vara, är det klienterna som skall betala fullt ut och ta ansvaret för olika advokaters försummelser, vårdslöshet, illojalitet och/eller grova falsarier och bedrägerier i namn av "ansedda rättstjänare med myndighetsprägel". Likväl kan många av dessa egentligen betraktas som legoknektar, krämare  och näringsidkare  med juridik som specialitet.

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: xx
 

Referenser:
Ansökan om stämning 1996-01-17 mot Heijnes Advokatkontor AB, Stockholm (genom kärandeombudet advokat Guy Lofalk) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 4-62-96. Flera svaromål från advokat Emil Heijne på Heijnes Advokatkontor AB. Dom T 4-62-96 Stockholms tingsrätt den 16 juni 1998. Domstolsledamöterna Carl R Nyström, Stina Lagergren och Göran Starkebo ogillade kärandens talan, som fick svara för alla rättegångskostnader.

_____________________ 
 

Andra märkliga domar
(det är dock sällan lätt att genomskåda domskälen, som kan vara kraftigt vinklade och heller inte helt korrekta):

9.  Peter Forbes m fl mot en stor internationell advokatbyrå med Stockholms-filial, vilken schabblade bort många miljoner i ett restaurangprojekt Thailand. Stockholms tingsrätts dom den 4 juni 2009. Målet har överklagats till Svea Hovrätt.

SAMMANFATTNING

Det finns förmodligen något tusental tvistemål mot advokater i den svenska rättshistorien som behandlats på motsvarande orättfärdiga sätt och rönt samma öde som ovan redovisade. Säkerligen har alla de som drabbats av den positiva särbehandlingen av advokatkåren i Sverige chockats och med förfäran frågat sig hur domstolarna egentligen dömer. Man har nog undrat om domstolarna fattat sakfrågorna rätt eller om domstolen verkligen varit objektiv i sin bedömning. Sedan har den karga verkligheten tvingat de rättssökande att gå vidare i livet och försöka komma på fötter igen. Eftersom ingen forskat i saken har mönstret kunnat upprepas år efter år, ja alltsedan Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887 på tillskyndan av Sveriges Riksdag och med stadgar fastställda av regeringen. För sakens rätta belysning bör nämnas att det stora flertalet klienter först har vänt sig till annan advokat och/eller ansedd jurist innan stämningsansökan inlämnades med en ny advokat som ombud. Det bör även nämnas att i Danska och Norska domstolar, där advokat är svarande för ifrågasatt handläggning, är utfallet ungefär 40 - 60 procent bifall till klienternas talan. I Sverige däremot - noll (0)! I tvistemål mellan byggmästare, rörmokare, reseföretag, revisorer m fl m fl mot sina tidigare kunder är utfallet i svenska domstolar ungefär fifty-fifty för vardera parten. I tvistemål mot advokater däremot är utfallet för de svenska klienterna = noll (0). Förklara det med sakliga argument den som kan!
    Trots att undertecknad alltsedan 1994 skrivit om sakernas stötande och orättfärdiga tillstånd i svensk rikspress som Dagens Industri, Moderna Tider, FIB-Kulturfront, SDS, NST/Helsingborgs Dagblad m fl har fortfarande ingen kunnat vederlägga mina uppseendeväckande påståenden vare sig med fakta eller något enda rättsfall som motbevis. Alltså - ingen har kunnat! I stället har debattsvaren från framträdande advokater såsom Sven Unger, Bo Ahlenius, Ingemar Folke, Rolf Åbjörnsson, Leif Ljungholm, Anne Ramberg, Claes Peyron m fl antingen i skenhelig anda anbefallt "största möjliga tystnad" eller svarat med det klassiska motdraget "goddag, yxskaft" eller försökt tiga ihjäl saken. Det sistnämnda tycks bekvämast eftersom allmänheten torde anse att missförhållandena är alltför osannolika. Vi som avslöjat dem har därför svårt att få gehör hos den folkmajoritet som ännu inte drabbats och därför är "lyckligt" ovetande. De svenska domstolsjuristerna är trogna sin bekväma sedvana - att vara undflyende och tysta som möss i samhällsdebatten.  Andra rättstjänare höjer instinktivt garden och sänker visiret istället för att självkritiskt fråga vad som eventuellt kan ha blivit fel i rättsapparatens verksamhet. Eller som en åklagarebekant sade till mig när hans höga gard inte hjälpte: "Det är verkligen beklagligt att du har ställt dig vid sidan av samhället!"  När jag utsetts till nämndeman i hovrätten i Malmö, uttryckte en annan åklagare tacksamhet över att jag "tagit mitt förnuft till fånga"! Jag överlåter till andra att bedöma vem som egentligen står vid sidan av och undviker medverka till en sund rättsutveckling i vårt samhälle samt försöker motverka det laglösa frimureriet och påverka sakernas tillstånd till det bättre.
    Men kanske börjar det vända så smått. Sverige tycks äntligen ha fått en Justitiekansler (JK) med viss integritet och som tycks sätta sanning och moral framför den bokstavsvinklade advokatyren inom juridiken. I media diskuteras numera kårandan inom polisen samt slarv och vänskapskorruption inom andra rättsvårdande yrkesgrupper. Frågan huruvida olika grupper av rättstjänare skall kunna behandlas strikt objektivt utan att  favoriseras i domstolstvister av sina dömande kollegor i jämförelse med vanliga medborgare är i grunden en politisk fråga eftersom rättstjänarna själva inte alltid förmår skilja på sak och person trots alla lagar och regler. För att råda bot på problemet är säkerligen Internet ett bra verktyg. Möjligheten att den vägen öppna stängda dörrar och visa upp smutsiga interiörer och personer som deltagit i tvivelaktiga beslut kan måhända påverka även den mest välmutade. Förhoppningsvis har väl även sådana personer något uns av samvete och skam i kroppen. Problemet är bara att den som saknar moral även tycks sakna samvete.
    En annan lösning: Hur vore det om oberoende forskare och jurister från LO- och TCO-sidan samt varför inte relativt nytillträdda nämndemän (som inte blivit alltför svassande och servila mot de "höga" juristdomarna) fick förtroendet att utgöra domstol vid tvister där någon av parterna är yrkesverksam eller arbetar som fri näringsidkare eller anställd inom rättsväsendet?
    Nu när de faktiska missförhållandena kommit i dagen även genom viss forskning kan man kanske våga hoppas att det systematiskt rättsvidriga handlingsmönster som vissa domstolsjurister uppvisar upphör. Frågan är dock om det finns civilkurage och rättskänsla nog bland de befattningshavare som är i läge att kunna påverka den fula rättskulturen i Sverige? Problemet är nämligen att ett offentligt avståndstagande även innebär ett erkännande av att man under mycket lång tid direkt eller indirekt har medverkat till århundradets rättsskandal och att de ljusskygga interiörerna nogsamt har undanhållits allmänheten!

© Bertil BURSTRÖM, Ängelholm 2006

__________________________________________

STIFTELSEN RÄTTSSTÖDSFONDEN vill ha kontakt med de som har goda språkkunskaper och ett socialt rättspatos, som på ideell bas kan hjälpa oss översätta relevanta avsnitt i hemsidan till företrädesvis engelska, franska, tyska, spanska eller andra språk.  Ta kontakt med oss!

STIFTELSEN RÄTTSSTÖDSFONDEN söker även kontakt med utländska jurister eller pensionerade jurister i Sverige, vilka utan att riskera repressalier, kan medverka i objektiva rättsutredningar till ytterligare styrkande av de missförhållanden och egentligheter i rättsapparaten som anförs på denna hemsida.   Ring eller skriv!

Vi är tacksamma för tips och besked om eventuellt felaktiga faktauppgifter på hemsidan. Kontakta webbmaster!