Statens tjänstemän är enligt grundlagen förpliktade att sköta sina åligganden rättvist och korrekt samt behandla alla medborgare lika oberoende av etnicitet, yrke och samhällsställning. Principen om allas rätt till likabehandling skall vara ledstjärnan i en rättsstat. Beprövad erfarenhet visar dock att poliser och kriminalvårdare har omåttligt hög ansvarsimmunitet och tilltro i förhållande till dem som kommer i kontakt med rättstjänarna. Men just i Sverige har dessutom den privata men myndighetsliknande advokatkåren motsvarande ansvarsimmunitet  när det gäller civila tvistemål. Därför har  ingen klient, som yrkat skadestånd från advokat för undermålig handläggning, tillerkänts en enda krona i lagakraftvunnen dom - alltsedan Sveriges advokatsamfund bildades 1887! Domstolarna låter grundlagen stå tillbaka för hänsynen till "myndighetspersonen"! I detta avseende intar Sverige en skandalös bottenplacering i förhållande till likartade länder.

Den myndighetsbeskyddande rättskulturen i Sverige (omvittnad även av utländska juridikauktoriteter!) är systematisk och inarbetad sedan förra sekelskiftet. Advokatkåren tiger eftersom det är lönsamt att stämma en kollega. Man vet att det är utsiktslöst, men berättar inte detta för uppdragsgivaren. Girigheten är omättlig. Och skenheligheten.

Staten är enligt lag skyldig att tillhandahålla en objektiv och opartisk domstol till dem som behöver lösa en tvist. Denna skyldighet uppfylls dock inte alls i kvalitetsmässigt hänseende om svaranden är advokat. Detta är särskilt allvarligt då advokater har som främsta uppgift att vara allmänhetens och företagens lotsar och talesmän i rättssystemets labyrinter. Då advokaterna vet att man har rättens beskydd, kan man prioritera egna intressen och kollegornas före klientens. Detta kan utmynna i djupt orättfärdiga domar och genererar även en arrogant och måttligt hängiven advokatkår.

Om det nu verkligen måste vara så att rättvisans tjänstemän måste stå över lagen, borde den dubiösa och dunkla anledningen förklaras för folket på ett begripligt sätt. I annat fall blir företag och enskilda lurade att lita på domstolarna och i onödan riskera ansenliga belopp, gå i konkurs och tvingas lämna hus och hem, även när deras rättssak är bevisligen extra stark och välgrundad. Dylika "justitiemord" har skett i hundratals fall genom åren. Egendomliga domslut behöver alltså inte bero på något "domstolslotteri" utan kan bero på ett förblindat och anti-intellektuellt domstolsbeskydd av myndighetspersonal. På grund av de oöverblickbara riskerna med att hävda sin rätt vid dessa partsställningar riskerar även den svenska företagsamheten att hämmas.

Frågan är hur länge den beskrivna ojämlikheten inför lagen skall råda? En annan fråga är om och när oberoende forskare vågar studera den kollegiala korruptionen, som så grovt kränker grundlagen och de rättssökande? 

Staten Sverige är i egenskap av garant för en objektiv och opartisk rättsordning ensam ansvarig om domskvaliteten är klandervärd. Därför är staten skyldig att utge skadestånd till dem som i partiska och orättfärdiga rättegångar blivit orättvist behandlade.

P.S.                  Ovanstående påståenden är välgrundade. Studera ett av 100-tals fall med flera robusta bevis, se http://www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm
Ingredienser i refererat fall: HD-dom (NJA 1992:60) i det tvistemål som föregick ansvarsmålen; I ansvarsmål nr 1 (initierat av prof Lars Heuman m fl och Folksam) fick advokaten beröm av TR och HR, trots att hon kallade in flera vittnen för en rättsgrund som inte åberopades, vilket innebar rättegångsmissbruk och grov desinformation till huvudmannen i tre år; Advokaten ifråga var styrelseledamot i Advokatsamfundet, men drog sig inte för en grov processuell kupp; JK-erinran; Dom i ECHR, där svenska beredningsjurister eller andra plockade bort anförda huvudgrunder och satte in en marginell omständighet i domskälen som påstådd bakgrund till klagomålet!

Som nämndeman och mediakonsument har jag även sett många bevis på hur kriminalvårdare och poliser särbehandlats positivt då någon omhändertagen blivit misshandlad av en eller flera poliser/vakter mer eller mindre i lönndom. I stort sett samtliga anmälningar läggs ned och leder inte till rättssak och fällande dom.                        D.S.

Den som är rak och uppriktig är nyttigare än alla hycklare och slingerbultar
 

"Till ett hållbart rättssamhälle bidrar knappast hycklare, svansviftare och slingerbultar - däremot öppna och orädda medborgare"

Skulptur/text: Bertil I Burström, Ängelholm 2008

EFTERLYSNING:
Vi efterlyser fortfarande (åttonde året) någon lagakraftvunnen dom där en klient tillerkänts skadestånd i tvist mot försumlig advokat de senaste hundra åren!  Nog borde det väl finnas något undantag från regeln att advokater särbehandlas positivt vid ansvarstvister i domstol!?